Lancashire Heeler
Heelern är världens minsta vallhund och har sitt ursprung i grevskapet Lancashire som ligger i nordvästra England, där den sedan 1400-talet varit känd som farmarnas hund. Heeler betyder hälbitare eftersom dom vallar genom att nafsa korna i hasorna. Den har haft till uppgift att fösa kor, fånga råttor och vildkaniner. Men den har också gjort sig känd som sällskap åt tävlingshästar och att hjälpa fiskarna att hålla fåglarna borta från fångsten. Rasen är även känd för sin trohet gentemot ägaren.
Heelern är mycket ”intelligent” och har ett stort förråd av läten när den pratar med ägaren. Att den är ”intelligent” får inte missförstås så att man underlåter att fostra och lära den saker, för se då tar dom saken i ”egna tassar”. Och då blir som det blir. Den är en riktig humorist och det är mycket vanligt att den skrattar genom att visa hela tandraden.
Rasens mångsidighet har gjort den mycket populär som sällskapshund både åt pensionären som bara vill ta promenader såväl som till tonåringen som gillar agility och andra aktiviteter.
Rasen kom till Sverige 1985 och det finns gissningsvis ca 1500 hundar här, varav de flesta är black & tan (svart med s.k. tantecken) men de förekommer även som liver & tan (brun med tantecken) och gul (vilket inte är godkänt). Mankhöjden är 25-30 cm.
För de som blir intresserade får Ni gärna komma och hälsa på och träffa hundarna för de ska upplevas och inte endast ses på bild.
Rasen används idag mest som sällskap även om det finns några få individer som arbetar med ursprungsysslan kofösning, det finns även några som vallar får.
De är väldigt lättlärda och lämpar sig till de flesta tävlingsgrenar så som lydnad, agility, rallylydnad, spår, sök mm även om de kanske har det lite svårare att ta sig fram i skogen jämfört med en större hund om det är mycket ris och otillgänglig natur.
Heelern är glad och tillgiven och en underbar familjehund även om de ofta väljer en "ledare" som de närmast dyrkar, det kan ges uttryck i att de väljer något som tillhör "ledaren" att ligga och sova på om denne skulle vara borta en stund.
De vaktar gärna genom att "säga till när det kommer någon" = skälla men de slutar när ledaren säger att det är okej.
De flesta har många olika läten för sig som kurrande, knorrande, morrande, pipande - något som måste upplevas för att förtås.
Man har aldrig tråkigt med en heeler som sällskap, många glada skratt får man tillsammans med denna underbara hund.
Hjärtligt välkomna ni som önskar en glad, trevlig, alert, pigg, humoristisk, tuff, följsam hund.
DE ÄR HELT UNDERBARA!
Rasstandard
Helhetsintryck: Lancashire Heeler är en lågställd, kraftig och rörlig arbetshund. Den vallar boskap men har terrierns drift för kanin- och harjakt. Lancashire Heelern är en gladlynt hund som är tillgiven sin ägare.
Huvud: Huvudet i proportion till kroppen. Hjässan är flat, bred mellan öronen och avsmalnar mot ögonen vilka sitta brett isär. Måttligt markerad pannavsats. Nospartiet lika med skallens längd avsmalnande mot nosspetsen. Hjässans och nospartiets överlinje är parallell. Läpparna skall vara strama.
Ögon: Ögonen skall vara mandelformade, medelstora, mörka till färgen utom hos leverbruna hundar där färgen får vara ljusare i harmoni med pälsfärgen.
Öron: Lätta tippöron eller ståndöron.
Bett: Saxbett, kraftiga käkar med perfekt regelbundet och fullständigt saxbett. Över- och underbett inte önskvärt.
Hals: Halsen skall vara måttligt lång och väl anpassad i skulderpartiet.
Bål: Bröstkorgen skall vara lång och väl välvd. Ländpartiet skall vara kort. Rygglinjen skall vara rak och jämn, aldrig sänkt bakom skuldrorna eller sluttande vid korset. Uppskattningsvis är kroppslängden 2 cm längre än mankhöjden (mätt från manken till svansroten).
Fram- och bakben: Skuldrorna skall vara väl tillbakalagda och armbågarna skall sluta tätt intill kroppen. Benstommen skall vara kraftig. Mellanhanden tillåter tassarn att vridas lätt utåt, men inte så mycket att de blir veka eller hindras fria rörelser. Bakbenen skall vara muskulösa med lågt ansatt has. Bakifrån sett skall benen vara parallella i såväl rörelse som stående, aldrig hjulbenta eller hastrånga.
Tassar: Tassarna skall vara små, fasta och ha väl utvecklade trampdynor.
Svans: Svansen skall vara högt ansatt, okuperad och bäras i en lätt båge över ryggen när hunden är alert. Den får inte vara hårt ringlad.
Rörelser: Snabba, spänstiga, naturligt fria rörelser.
Hårrem: Beroende på årstid varierar pälsen något, från en slät, glänsande kort päls till längre päls med man, dock aldrig utstående (strittande).
Färg: Svart eller leverbrunt med djupröda tantecken på nospartiet, fläckar på kinderna och ofta även över ögonen, från knäna och nedåt, med önskvärt "tummärke" ovanpå tassarna, på insidan av bakbenen samt under svansen. Tan-färgen kan blekna med åldern. Vita fläckar skall inte uppmuntras, med undantag för att en mycket liten vit prick i bröstet kan tillåtas, är vitt inte önskvärt. Pigmentet skall harmoniera med pälsfärgen.
Mankhöjd: Hanhund 30 cm, tik 25 cm
|
